Ett år sen idag, jag kommer ihåg den här dagen väl. Jag kan inte förstå det, allt var bra då.
Som lyckligast.

Att åka till Oskarshamn idag, gör nog inte saken bättre, att kolla på gamla bilder och minnen är jobbigt.
Att jag ska hitta någon lika bra som han, kommer jag inte göra.
Att förstå att det inte är mig han ser längre, det är inte mig alla kärlekslåtar handlar om..

Att inte kunna prata och vara vänner. Den 4 mars tog allt slut, precis allt. Kärlek och vänskap, nothing left you know.

Jag kallsvettas och tårarna rinner, det är inte varje dag. Det var länge sen nu. Men jag ska sluta gråta, jag ska vara stark och glad. Men att hela tiden påminnas om stunder vi hade, "när sommaren var vi"..

Jag hoppas verkligen inte att du läser det här, men Om du gör det - så läs sista meningen längre ner.

Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, som ingen annan kommer att få. Att du har slängt och förträngt var ditt eget beslut och det betyder inte att jag behöver göra det.
Jag har fortfarande ( tror det eller ej ) ramen kvar med dig, på min vägg. Eftersom jag inte vet vad jag ska sätta in där istället när det blir ett tomt hål. Så nej, du får sitta kvar tills jag har något/någon som kan fylla tomrummet. Som kan få mig på andra tankar, för en stund.
Du kommer alltid att vara mitt livs kärlek, den som jag egentligen skulle vilja spendera mitt liv med. Den som fick mig att inse hur riktig kärlek var.
Jag ska leva för din skull och visa att jag nog kan vara lycklig utan dig, det måste gå helt enkelt.

Nu ska jag inte uttråka er läsare med mitt mina deprimerande inlägg.
Utan jag ska gå och göra mig iordning inför kvällens bravader.

Nu kommer sista meningen, som jag nog famlar efter i hela inlägget.
Jag älskar dig och kommer alltid att göra.. Bästa vän.♥