Varje dag är en kamp, en kamp att inte fälla tårar...

.. idag har jag redan förlorat den kampen.

Sitter just nu och skakar i hela kroppen, och tårarna rinner. Det känns som om jag får panik, och hyperventilerar och jag vet inte vart jag ska ta vägen..

Om jag visste att det skule ta slut så fort, skulle jag ha tagit vara på tiden mer. Gjort saker, som jag inte skulle ha ångrat men jag var för naiv och trodde att "det skulle finnas tid för det också, eftersom vi skulle vara tillsammans för evigt". Du kommer göra saker tillsammans med någon annan, som gör dig lyckligare. Saker som vi aldrig gjorde, och jag kommer göra det med någon annan. Men den personen kommer inte vara du. Det kommer inte vara den som jag ville göra alla saker med. Ett år av lycka, ett år som jag har haft en så otroligt bra vän, ett år som jag har varit oändligt glad.
Det är borta, och jag måste gå vidare. Jag vill inte känna så här. Jag vill inte vara kär i någon som inte är kär i mig. Det är helt j*vla onödigt!
Du fick mig att falla som ett löv. Du fick mig att darra i hela kroppen.

Nu ska jag inte skriva mer, utan gråta vidare.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tova

26 år.

RSS 2.0