Jag kommer andas i det tomrum, som blev kvar. När du lämnade mig nu.
Hade nu tänkt att försöka skriva av mig lite. Och ni behöver inte läsa, eftersom det mesta är om hur det är att ha fått sitt hjärta krossat.
Känner bara att jag måste skriva av mig någonstans! :) Hoppas ingen tar illa upp.
4 mars, den dagen då det tog slut. Det finns inget mer tova & erik..
Sitter just nu och funderar på hur hela livet kan förändras från en sekund till en annan.
Helt sjukt är det. Och nu fattar man verkligen vad man hade, nu när allt är borta.
Det kom en vidpust, och du flög iväg med den. En enda vindpust, som förändrade allt.
Du kommer att förminskas i mitt minne, för varje dag som går. Men aldrig att jag glömmer dig och det vi hade.
Du har gjort sån stor inverkan i mitt liv, och jag kommer aldrig bli som jag var förrut.
Jag har anpassat mig till dig, och allt du har gjort. Jag lyssnade aldrig på Lars Winnerbäck förrut, men för ett år sen vad jag besatt. Du har öppnat nya dörrar för mig, och fått mig att se på livet på ett annat sätt.
Du har öppnat ögonen för något som jag aldrig trodde att jag skulle se.
Jag har gjort så mycket roligt med dig, och jag kommer sakna det. Allt man har gjort. Men jag tar med mig det, i nästa liv, som en bra grej jag gjorde för länge sen, med en speciell person som du.
Jag hade visioner, drömmar om dig & mig. Men jag vet egentligen, att jag inte ska ha för mycket förhoppningar, för med dig-blir det aldrig som jag tänkt mig. Förrutom det som precis har hänt nu då, försås.
Du har gjort mig så lycklig, under detta år men det har också varit du som har gjort mig mest ledsen & sårad.
Jag hoppas att det är den sista gången du sårar mig, för jag orkar inte mer.
Aldrig kunde jag gissa, att det är vackra, kunde sluta så förfärligt. Jag kunde aldrig gissa att den 23:e januari, var sista gången då jag kunde göra dig lycklig. Jag kunde aldrig gissa att den 12:e februari, var den sista kyssen mellan dig & mig.
Jag kommer sakna den trygghet du gav mig. Jag kommer sakna din doft, som får mig att rysa. Jag kommer sakna dina varma armar som viras runt omkring mig. Jag kommer sakna de där orden som får mig att må så bra och som får mitt hjärta att slå dubbla slag "jag älskar dig". Jag kommer sakna det där leendet som får mig att skina upp som en sol inuti. Jag kommer sakna en vän, en otroligt bra vän. Jag kommer sakna att kalla dig för min. Jag kommer sakna att ligga tillsammans i sängen i Sörvik, och kolla på månen som lös så starkt., och just nu vill jag tillbaka till den natten, då ingen av oss kunde sova och vi låg där och bara kollade på månen, som lös för dig & mig. Jag vill inte tillbaka, för jag vill inte tvinga någon att älska mig. Jag kommer sakna de där sms:en som gjorde mig så glad inom mig varje kväll, en liten tanke på att du ändå tänkte på mig.
Jag vet att jag inte gjorde dig så lycklig som du hade velat, men en sak ska du veta-Du gjorde mig lycklig!
Du kommer gå vidare fortare än vad jag kommer göra. För någonstans så kommer det fattas något, där hjärtat fanns, finns nu ett hål. För just nu har jag inget hjärta, men jag hoppas att du kan lämna tillbaka det, helst helt & rent och utan några spår av dig.
Jag önskar at jag hade modet att riva sönder alla minnen, alla bilder av dig, men jag kan inte. För du betyder fortfarande så j*vla mycket för mig, och jag vill inte släppa dig.
Att inte kunna vara i samma rum som dig, är en tanke som jag inte vill ha där. För jag vill att det ska kännas bra, men jag vet att det inte kommer göra det. För du var ändå min första riktiga pojkvän, min första kärlek. Den första som krossade mitt hjärta, och jag vill inte vara med om det igen!
Allt jag vill är att du ska vara lycklig, och hitta någon som gör dig lycklig för det är du värd. Du är värd någon, som inte är som jag.
Jag hade precis börjat känna en känsla, som jag aldrig har känt förrut. Jag var inte störtkär längre, jag var "tryggt kär".. Jag kände att det började kännas "på riktigt" men som alla andra gånger, trodde jag för mycket. :(
Vi har skapat många minnen tillsammans, vi har haft en hel sommar tillsammans, sommaren 2009-en sommar att minnas. Eller jovars, hela år 2009 är ett år att minnas. Dagen 27 januari 2009 är en dag som jag har ristat in i mitt hjärta. Jag skrev ditt namn överallt, på alla papper som jag kunde hitta, nu är det papper som slängs.
Om jag kunde, så skulle jag vrida tillbaka ett år, för att uppleva allt igen. Men jag skulle aldrig ändra något.
Jag ångrar faktiskt ingenting.
Jag är dig evigt tacksam, för att just du kom in i mitt liv i januari och hjälpte mig upp när jag hade det som jobbigast. Jag är dig evigt tacksam, för att du har öppnat mina ögon för allt fantastiskt som jag har upplevt! Jag är dig & din familj evigt tacksam, för att jag fick lära känna er, jag kommer aldrig glömma er.
Men en sak som jag ändå är glad över, är att det inte vad jag som förlorade mina känslor. För jag vill inte vara den som krossar ett hjärta i tusen bitar.
Så tack för att det var jag som fick ta den hårdaste smällen.
Tack för att jag fick lära känna dig och vara din vän. Tack för ett underbart år.
"come what may, I will love you. Until the end of time."
Känner bara att jag måste skriva av mig någonstans! :) Hoppas ingen tar illa upp.
4 mars, den dagen då det tog slut. Det finns inget mer tova & erik..
Sitter just nu och funderar på hur hela livet kan förändras från en sekund till en annan.
Helt sjukt är det. Och nu fattar man verkligen vad man hade, nu när allt är borta.
Det kom en vidpust, och du flög iväg med den. En enda vindpust, som förändrade allt.
Du kommer att förminskas i mitt minne, för varje dag som går. Men aldrig att jag glömmer dig och det vi hade.
Du har gjort sån stor inverkan i mitt liv, och jag kommer aldrig bli som jag var förrut.
Jag har anpassat mig till dig, och allt du har gjort. Jag lyssnade aldrig på Lars Winnerbäck förrut, men för ett år sen vad jag besatt. Du har öppnat nya dörrar för mig, och fått mig att se på livet på ett annat sätt.
Du har öppnat ögonen för något som jag aldrig trodde att jag skulle se.
Jag har gjort så mycket roligt med dig, och jag kommer sakna det. Allt man har gjort. Men jag tar med mig det, i nästa liv, som en bra grej jag gjorde för länge sen, med en speciell person som du.
Jag hade visioner, drömmar om dig & mig. Men jag vet egentligen, att jag inte ska ha för mycket förhoppningar, för med dig-blir det aldrig som jag tänkt mig. Förrutom det som precis har hänt nu då, försås.
Du har gjort mig så lycklig, under detta år men det har också varit du som har gjort mig mest ledsen & sårad.
Jag hoppas att det är den sista gången du sårar mig, för jag orkar inte mer.
Aldrig kunde jag gissa, att det är vackra, kunde sluta så förfärligt. Jag kunde aldrig gissa att den 23:e januari, var sista gången då jag kunde göra dig lycklig. Jag kunde aldrig gissa att den 12:e februari, var den sista kyssen mellan dig & mig.
Jag kommer sakna den trygghet du gav mig. Jag kommer sakna din doft, som får mig att rysa. Jag kommer sakna dina varma armar som viras runt omkring mig. Jag kommer sakna de där orden som får mig att må så bra och som får mitt hjärta att slå dubbla slag "jag älskar dig". Jag kommer sakna det där leendet som får mig att skina upp som en sol inuti. Jag kommer sakna en vän, en otroligt bra vän. Jag kommer sakna att kalla dig för min. Jag kommer sakna att ligga tillsammans i sängen i Sörvik, och kolla på månen som lös så starkt., och just nu vill jag tillbaka till den natten, då ingen av oss kunde sova och vi låg där och bara kollade på månen, som lös för dig & mig. Jag vill inte tillbaka, för jag vill inte tvinga någon att älska mig. Jag kommer sakna de där sms:en som gjorde mig så glad inom mig varje kväll, en liten tanke på att du ändå tänkte på mig.
Jag vet att jag inte gjorde dig så lycklig som du hade velat, men en sak ska du veta-Du gjorde mig lycklig!
Du kommer gå vidare fortare än vad jag kommer göra. För någonstans så kommer det fattas något, där hjärtat fanns, finns nu ett hål. För just nu har jag inget hjärta, men jag hoppas att du kan lämna tillbaka det, helst helt & rent och utan några spår av dig.
Jag önskar at jag hade modet att riva sönder alla minnen, alla bilder av dig, men jag kan inte. För du betyder fortfarande så j*vla mycket för mig, och jag vill inte släppa dig.
Att inte kunna vara i samma rum som dig, är en tanke som jag inte vill ha där. För jag vill att det ska kännas bra, men jag vet att det inte kommer göra det. För du var ändå min första riktiga pojkvän, min första kärlek. Den första som krossade mitt hjärta, och jag vill inte vara med om det igen!
Allt jag vill är att du ska vara lycklig, och hitta någon som gör dig lycklig för det är du värd. Du är värd någon, som inte är som jag.
Jag hade precis börjat känna en känsla, som jag aldrig har känt förrut. Jag var inte störtkär längre, jag var "tryggt kär".. Jag kände att det började kännas "på riktigt" men som alla andra gånger, trodde jag för mycket. :(
Vi har skapat många minnen tillsammans, vi har haft en hel sommar tillsammans, sommaren 2009-en sommar att minnas. Eller jovars, hela år 2009 är ett år att minnas. Dagen 27 januari 2009 är en dag som jag har ristat in i mitt hjärta. Jag skrev ditt namn överallt, på alla papper som jag kunde hitta, nu är det papper som slängs.
Om jag kunde, så skulle jag vrida tillbaka ett år, för att uppleva allt igen. Men jag skulle aldrig ändra något.
Jag ångrar faktiskt ingenting.
Jag är dig evigt tacksam, för att just du kom in i mitt liv i januari och hjälpte mig upp när jag hade det som jobbigast. Jag är dig evigt tacksam, för att du har öppnat mina ögon för allt fantastiskt som jag har upplevt! Jag är dig & din familj evigt tacksam, för att jag fick lära känna er, jag kommer aldrig glömma er.
Men en sak som jag ändå är glad över, är att det inte vad jag som förlorade mina känslor. För jag vill inte vara den som krossar ett hjärta i tusen bitar.
Så tack för att det var jag som fick ta den hårdaste smällen.
Tack för att jag fick lära känna dig och vara din vän. Tack för ett underbart år.
"come what may, I will love you. Until the end of time."
