För ca ett år sen var jag den lyckligaste människan som någonsin vandrat på denna jord.
Det var då Mikaela,Erik,Erik & jag hade bestämt att vi skulle hitta på något alla fyra. Och vilken höjdar kväll det blev! Vi kastade popcorn på Mikaela och vi hade så jäkla kul!

För ett år sen gick jag i sjuan, och allt var perfekt. Skolan var ljus och det var alltid massa skratt & prat i korridorerna. Det var aldrig tomt i uppehållsrummet.
Varje fredag, kom 9c killarna in till oss på vår svenska lektion och alla tjejer blev helt till sig.. ;)
Jag blev extra glad, för att jag visste att En av de där killarna var Min. Och han kollade lite extra på mig och blinkade och vinkade när han gick.

Det var på fredagarna som Mikaela & jag alltid flyttade oss till "vår" soffa i uppehållsrummet ca kl.14.03 satte vi oss där, för att vi visste att vid 14.05 skulle Erik & Erik komma dit. Och tänk, det gjorde dom också! Och det var alltid lika kul att se Honom le när han kom in, och fick se mig som desperat satt och väntade på honom. (a) haha
När Du & jag satt i den blå soffan i uppehållsrummet och Torsten kom och satte sig brevid mig och flyttade allt närmare.. usch x) Och du sa: Ja, kom och sätt dig här Torsten! Och alla andra tog kort och bara skrattade åt Mig.
När Mikaela & jag alltid var uppe vid erat klassrum och väntade. Det kvittade om ni hade lektion eller inte, det fanns ändå en trygghet, en spänning att sitta där. Och se när ni kom ut! Och Sandra Lööv som var så arg på Mikaela & mig, för att vi hade förhållanden och "speciellt med nior". Haha!
Vi stod alltid vid taxiplatsen och pratade vi fyra. Det är något man saknar, en trygghet att det alltid fanns någon.

Den tryggheten finns inte kvar, den försvann för en månad sen. Den tryggheten som har varit mitt liv i ett år.
Jag hade funnit en bästa vän, som skulle betyda väldigt mycket för mig under hela mitt liv. Den personen kommer jag aldrig glömma, och troligtvis aldrig komma över heller.. ;/

Det vad för ett år och tolv dagar sen som Fröreda festen var, och guuuuuud vilken härlig kväll det var! En fest som jag sent kommer glömma. Då alla personer kom fram till Dig & Mig, och sa; "Fan, vad jag är avundsjuk på er. Ni har aldrig några problem!"

Det är konstigt hur något så bra kan försvinna på en sekund. Allt roligt man har haft - borta..
Jag har lovat mig själv att inte gräva ner mig, men när allt kommer omkring så saknar jag den personen. Den personen som gjorde mig lycklig varenda dag under 2009. Den som tröstade mig, den som skrev söta sms, den som kramade om mig när jag frös. Den som kom närmare under natten och la armarna om mig och pussade mig i nacken.

Egentligen vill jag hata dig, och inte ha något med dig och göra, men du betyder så jäkla mycket för mig att jag helt enkelt inte kan. Jag har inte modet att släppa dig riktigt riktigt än..
Nu när sommarn kommer, kommer det kännas jobbigt. För hela min sommar spenderade jag med dig, hemma hos varandra, på jobbet, i Sörvik och ja överallt.. Jag var så betuttad i dig att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta mig till. Jag ville visa för alla avundsjuka tjejer att du var MIN, och bara min. Du hade aldrig det behovet..
Du sa för ett tag sen att jag inte fick skriva något dumt om dig, och det tänker jag inte göra heller, för jag tycker fortfarande att du är världens underbaraste person och den mest snälla människa som jag någonsin har träffat! Du är bäst i mina ögon, och du kommer alltid att vara.
Du är fortfarande den person som kommer upp när jag blundar, och du är fortfarande det sista jag tänker på när jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar.
Någon gång, kommer jag hitta någon ny, men den personen kommer aldrig att vara Du. Det kommer aldrig vara den person som jag har känt så mycket för. Och jag kommer aldrig känna så för någon, som jag har känt för dig. Aldrig har/kommer jag älska någon, som jag älskar dig. Du var mitt liv, min bästa vän. Du var Min..

Jag vet vad och hur jag ska göra i mina nästa förhållanden, för jag har lärt mig. Jag har lärt mig hur det är att spendera ett år med en speciell person som Du.

Jag vill inte släppa in någon för nära mitt hjärta igen, jag är så rädd att bli sårad igen. För jag vill aldrig bli så sårad igen, som jag blev av dig.. :'/ Det är synd, för du är den enda som har fått se mitt riktiga Jag.
Jag öppnade upp hela mitt hjärta, gav dig hela mig. Delade med mig av mina drömmar & tankar.
Det ska jag aldrig göra igen, ifall jag blir sårad igen och har gett så mycket av mig själv. Det är sjukt, jag vet men det är sant.
Jag kommer inte spela, men jag tänker inte ge av hela mig hedan efter. Jag är för värdefull för att ge ut mig själv till alla möjliga människor.
Det kommer alltid finnas en mur som stänger ute allt. En mur som påminner mig om Dig.

Jag gråter inte när jag skriver det här, men det gör ont någonstans inom mig.. Det knyter sig i magen.

Allt jag vill är att du ska vara lycklig, även om det inte är med mig.
Jag älskade dig av hela mitt hjärta, och det vet du.

Nu ska jag inte ta ut mina känslor längre, för dom viktigaste håller jag inom mig. Minnen som aldrig kommer raderas. :)

---

Om man ska vara säker på en annan människa, är det bäst att vara säker på sig själv först.